Marta levde på 1800-talet. Hennes far drack och spelade, så att det orsakade att familjen fick lämna gården. Marta gav sig ut på vandring för att söka arbete. Hon arbetade i gårdar där hon fick chans. I en gård ville de att hon skulle sköta brännvinspannan. Men Marta vägrade. Hellre slutade hon arbetet och gav sig därifrån. För detta blev hon dock respekterad. Så småningom kom hon till min by i Hälsingland där hon gifte sig. Hon är min anmoder och i min släkt finns många starka kvinnor, som har blivit mina förebilder. Dessutom har jag många manliga förebilder också . Till exempel min far och hans bröder, som var snälla och respekterade kvinnorna. Detta har gjort att feminismen i mig känns naturlig.

Vanja Lindkvist