Hej, jag växte upp på en bondgård en bit utanför Uppsala. När jag var 6 år flyttade vi till Sundsvall jag, min mamma, papp & lilla syster på 4 år till Sundsvall. Jag hade det ganska svårt i skolan & hade svårt att sitta stilla, jag krammade också dom andra barnen för hårt & blev nästan våldsam. Jag var ett sånt där ”jobbigt barn”. Min mamma som hade levt med mig som sitt första barn började nu fundera, när hon kunde se mig i perspektiv till andra i min ålder. Om jag kunde ha någon uppmärksamhetsstörning. Hon frågade lärarna efter ett tag om det kunde vara ett fall av ADHD. Svaret var då ”nej, det är väl bara pojkar som har det, hon är bara jobbig”. Nu i vuxen ålder är jag medveten om min diagnos och det har gett svar på många frågor.

Anonym