Min mormor. Min underbara mormor, som nu sitter på ett moln och tittar ner. Säkert med ett härligt leende. Du som har kämpat. Tidigt fick du jobba, började hjälpa till med brödbakning hos andra i 8-årsåldern. Städat och gnott. När andra barnet låg i magen dog pappan i ett gruvras. Hans släktingar ville ta av dig barnet, men du kämpade för att behålla det. Ensamstående kvinna på den tiden fick kämpa! Kallt inomhus, vattnet frös i vattenhinken på golvet. Med åren fick du ont i knäna, tvingades till operation. Det blev bra, men allra bäst var kanske att du bestämde dig för att passa på att sluta röka. Två paket John Silver utan filter, från en dag till nästa. Tjurskalle! Det gick. Du gillade fina kläder, sparade mynten i en skål och köpte ny blus eller kjol när den var full. Så du hade fulla garderoben, även om du gav bort en del. Kommer ihåg julen när du fick många julklappar, kanske 7 st, och utbrister ”det här är det mesta jag någonsin fått”. Efter några ögonblick inser jag att du faktiskt säger sanningen… Tänkvärt. Tack mormor Inga, för att du visat mig glädje, klokhet och kvinnlig styrka!

Elisabeth Burlin