je-profilbild-4kant

Jag vill berätta om min farmor Doris.
Stålkvinnan och förebilden. Hon som lärde mig att lägga en frisyr (sitt gråa hår på spolar/rullar) baka en grym sockerkaka och fram för allt hur man tar plats.

Jag har minnen från när jag var lite och fick hjälpa min farmor att lägga håret på spolar. Blöta håret, rulla och fästa spolarna, för att sedan dra en hilka/sjal över allt ihopa och vänta på att det ska torka. Vi hade alltså en egen salong.
I den lilla byn Rusele där vi höll till va det liksom det enda alternativet. Vi gör det själv!
Medans man väntade på att håret skulle torka kunde man gärna baka, berätta en historia eller påta i trädgården. Alltid tillsammans.
Under själva hårprocessen kunde vi prata om allt mellan himmel och jord. Här skapade vi något ihop.
Delade kunskap. Fick prova något nytt.
-Göra sej fin.
Göra sej fin ihop. Låna en papiljott till mitt eget hår.
Dela omvårdnad. Hjälpa någon. Ta hand om varandra. Jag minns detta som väldigt mysigt och lugna stunder.

Doris berättade ofta historier om hur det va när hon själv va liten, ofta på min begäran. Dessa berättelser innehöll ofta farmor Doris som ung och orädd. I diverse olika situationer där hon utmanade grabbarna i byn på t.ex styrka, snabbhet i form av kapplöpning eller i att köra motorcykel. Eller som hon själv hade uttryckt det – Olika hyss.
Att göra sådant som grabbarna gjorde och visa att hon minsann också kunde.
I mina ögon va hon världens modigaste och tuffaste farmor.
Idag finns hon inte bland oss men jag nämner henne så ofta jag kan som min förebild. Hon har lärt mej massor av saker man inte lärde sig i skolan. Men som jag har användning av varje dag.
Hemmasalong = Doris och Jessicas salong!

Jessica Eriksson