Min mormor föddes 1919 i Lövånger och kom till Kusmark i 20-årsåldern. Hon gifte sig med min morfar och flyttade in i hans barndomshem där hennes svärföräldrar bodde kvar. Han var bonde, men mormor vägrade gå i lagårn. Någon bondmora ville hon inte bli. Sömmerska var hon. Av sin svärmor fick hon veta att hon inte dög. Bland annat hade hon fel hårfärg. Dessutom bar hon vid ett tillfälle en röd hatt i kyrkan vilket enligt hennes svärmor var skandal. ”Men vad skulle jag ha gjort? Jag hade ju bara en hatt” berättade mormor.

Mormor fick fyra barn, och hon lärde dem att allt de ville kunde de göra. Mentaliteten var att om du behöver en mössa så gå då ut och skjut en björn och sy dig en.
Hon skapade. Under hela sitt liv skapade hon. Handarbete var hennes talang och passion. 75 Västerbottensdräkter hann hon sy, och otaliga är de vantar, tröjor, mattor, näverkorgar och bonader som kommit ur hennes händer.

I slutet av de 80 blev mormor blind och dement, men ofta pratade hon om sin svärmor och hur hon fått höra att hon inte dög. 2015 gick hon bort, 96 år gammal. Jag är så oerhört stolt och tacksam över att denna fantastiska kvinnas gener är mina.

Johanna Lindqvist