Jag växte upp i staden Umeå. Hagamannens hemstad. Under de år han härjade tränade jag simning. Varje kväll gick jag promenaden genom Haga till busshållplatsen Solvändan. Jag var inte rädd. Inte någonsin.

Min hellvete var ett annat. Det var mitt hem som var ett hellvete. Eller om det var hellvetet som var mitt hem.
Från det att jag har varit 12 år gammal har jag varje dag varit rädd. Varje dag när pappa kommer hem från jobbet och jag hörde nyckeln i låset blev jag rädd. Varje. Dag.
Jag sattes som på nålar och bara väntade på misshandeln. Den psykiska, och ofta även fysiska.

Vi hade en ringklocka i köket för dom perioder som han valde att straffa mig med tystnad. Ibland tilltalades jag inte på flera veckor. Jag var en lögnare. Alltid ljög jag. Från det vad jag hade ätit till vad jag hade gjort på rasten. Om rösten darrade lite för att jag var nervös så var det för att jag ljög. Solklart. Nästan varje dag var det en konflikt grundat i att jag ljög. Under 10års tid blev jag varje dag intalad om min lögnaktighet. Detta lämnade så djupa spår att jag var 22 år gammal när jag äntligen insåg att jag inte är mytoman. Jag ljuger inte. Jag talar sanning.

Den fysiska misshandeln var rå. Knytnävsslag mot ryggen, blåtiror och ett hål i väggen efter en sylad sax som precis missade mig. Krossade krukor och en fru nummer tre i kläm. En gång särade han våldsamt på mina lår för att bevisa sin poäng.

Min pappa är många saker. Han är skåpalkis. Han är våldtäktsman. Han är träningsnarkoman och anorektiker. Han är en kvinnomisshandlare. Han är ett rasistiskt as. Men han är också överläkare och respekterad i rätt kretsar. Därför går han fortfarande fri. Och kommer alltid att göra det.

Vid 15års ålder blev jag fosterhemsplacerad. Där inledde den äldre grannen en relation med mig med sexuella undertoner utan att någon vuxen reagerade. Jag har fortfarande inte fått någon förklaring på varför ingen reagerade, trots att alla visste.

Alla visste allt. Om min granne, om mig och min pappa. Ändå reagerade ingen. På 10år i staden Umeå var det aldrig någonsin som reagerade.

Anonym