DSC_0934

Den blå sjalen

På min farmors skänk står ett gammalt fotografi..
Farmor och farfar är allvarliga och uppklädda för fotografering.
Året är 1902 och de har just förlovat sig.
Farmor är klädd i svart figursydd klänning med små fina knappar
längs framkanten och spets runt kragen.
Håret är stramt kammat bakåt och samlat i en knut i nacken.
Hennes blick är allvarligt riktat framåt och hela hennes väsen
andas andakt och eftertänksamhet inför denna stora dag i hennes liv.
Farfar står bakom med handen lätt vilande på farmors axel,
kanske en gest av äganderätt. Han ser ståtlig ut i sin svarta kostym
och med nyvaxad mustasch.

Jag minns att jag en gång frågade farmor
vad hon hade i lådorna i skänken
Hon tittade upp från sin stickning ,
gick fram till skänken,
drog ut en låda och tog fram en vacker blå sjal.
Det var den vackraste sjal jag någonsin sett,
små rosa blommor runt kanten och fjärilar som dansade bland blommorna.
Tunn och glänsande kändes den som en smekning mot kinden.
Farmor satte sig på pallen vid vedspisen och tog mig i sitt knä.
Jag sjönk in i hennes värme och hennes doft av lavendeltvål och piprök.
Farmor sög på sin pipa och jag kan än känna doften
när jag frammanar bilden i mitt inre.
Så berättade hon om den blå sjalen.

När hon och farfar skulle förlova sig , fick hon en dag följa honom till Umeå.
För första gången skulle farmor åka med tåget,
som hon bara sett på avstånd. ,
Det var med skräckblandad förtjusning hon tittade ut genom tågfönstret
och såg landskapet rusa förbi.
Väl framme i Umeå klev farmor på darrande ben ner på perrongen och
arm i arm promenerade de båda ner till stan för att köpa ringar.
När ringarna var provade och betalda,
vandrade de ner till hamnen för att titta på alla stora båtar som låg vid kajen,
Här fick farmor sin fästmansgåva, den blå sidensjalen.
Farfar kysste farmor på kinden och lyckan lyste om dem båda.
Tillbaka inne i stan bjöd farfar på konditori och
sen var det dags att åka hem .
Den här gången var farmor mindre rädd
även om hon tyckte att ångloket såg ut och lät som ett monster.

Farmor är gammal nu och farfar är död sen många år.
Farmor sitter tyst och och tårar blänker i hennes ögon.
Men farmor , frågar jag,varför använder du inte den fina sjalen?
Farmor reser sig och går fram till spisen,
lägger i ett vedträ och knackar ur pipan
Så går hon till skänken, lägger sjalen i silkespapperet
och ner i lådan.
Du förstår, säger hon, Man ska inte förhäva sig med grannlåt
Högmod går före fall.
Det passar sig inte för en gammal människa att klä sig i sånt.
Jag minns att farmor alltid gick klädd i svart om vintern
när jag var barn
På sommaren klädde hon sig i blommiga sommarklänningar.
Var det något inom henne som gjorde att hon aldrig använde
den fina blå sjalen.

I vuxen ålder har jag fått veta att farfar var hård och elak mot farmor.
Hon fick ta emot spydigheter och örfilar.
När hennes sex pojkar växte upp försökte de försvara farmor
Farfar dog året innan jag föddes, så jag fick aldrig träffa honom.
Vad farmor kände och tänkte om sitt liv med farfar
vet ingen, för hon sa aldrig nånting om detta.
Men den blå sjalen använde hon aldrig.

Gurli Bergfors