Det var där i salongen, i frisörstolen som jag blev ett jag. Jag minns än den starka känslan av att som ung tonåring sätta mig i stolen och bli insvept i en täckande frisörkappa. Jag minns alla dofter, rösterna och känslan av stolen under mig. Insvept i kappan med endast mitt huvud som stack upp. Där i stolen med mitt ansikte i spegeln blev jag till, självmedveten. Jag såg mig själv intensivt och naket för första gången. Där i stolen, i, salongen var det okey att nogsamt, stilla och med granskande blick titta på mig själv och verkligen se. Inte snabbt och försiktigt, inte kritiskt och granskande, inte med något särsklit syfte, utan bara min blick på mig. Känslan var stark och påtaglig, där var jag, jag. Mitt långa bruna hår som skulle klippas och mina bruna ögon, min näsa, mina kinder, mina öron och min mun. Där var jag med allt som var jag…

Anonym