Jag är född och uppvuxen i Umeå. Men det är egentligen ingen självklarhet då min pappa kommer från Indien och min mamma från England. Tanken var att vi skulle bo här i ett år men hela familjen är fortfarande kvar och så lär det bli. När jag var 7 år, 1986, fick jag uppleva något som var helt nytt och främmande för mig. Det var 10-rast på skolan och alla barn var ute på skolgården. Plötsligt kommer en kille från klass 3 fram till mig och säger ”Jag tycker du ska åka hem till ditt egen land!”…jag stod tyst…förstelnad och stirrade på honom. Jag förstod inte vad han menade. Vadå mitt eget land? Är inte detta mitt land?

Efter han sagt det han ville, vände han på klacken och gick. Kvar stod jag, fortfarande lika förvirrad och oinförstådd i vad han menade. Brorsan kan säkert förklara tänkte jag. Han gick i sexan. Jag lyfte blicken för att se om jag kunde hitta honom och till slut så såg jag honom på andra sidan skolgården. Sprang dit och frågade honom vad killen i trean menade – vadå mitt eget land?

Det var första gången jag upplevde och förstod att alla inte var lika.

Sarita Nath